Sedan barnsben har jag fått mig itutat hur bra svensk sjukvåd är. Och jag har trott på det, även om jag haft mina tvivel åtskilliga gånger, men nu är jag övertygad om motsatsen.
Vi åkte i lördags morse till läkarstationen (eller vårdcentralen om ni så vill) i Soller. Min fru hade sedan någon dag ont i örat och under natten hade värken tilltagit och feber tillstött. Förmodligen öroninflammation tänkte vi och bestämde oss att söka läkare.
Kl. 09.20 parkerade jag bilen utanför entren och 09.45 var vi klara att köra vidare igen.
Då hade en sjuksköterska tagit emot oss och tagit reda på varför vi var där. Under de minuter vi väntade på läkaren tog hon temperaturen, kollade puls och blodtryck och lite annat smått och gott.
Läkaren gjorde en snabb, men till synes noggrann undersökning, och beordrade därefter två injektioner + örondroppar.
Sköterskan gav sprutorna samtidigt som läkaren påbörjade processen att ta betalt.
Eftersom det var lördag fanns ingen administrativ personal på plats och eftersom vi (fy skäms) inte hade vårt "blå kort" från Försäkringskassan med oss fick vi betala hela patientavgiften.
Detta innebar att vi 25 minuter senare och 50 euro (ca 450:-) fattigare kunde köra vidare och uppsöka apoteket.
I Sverige (i alla fall i Malmö) hade vi garanterat fortfarande suttit i kö i ytterligare några timmar bara för att komma fram och berätta vårt ärende och erlägga patientavgiften.
Därefter hade vi prioriterats efter vårdbehovet och jag skulle vilja göra en kvalificerad gissning på att vi i bästa fall hade klara någon gång under seneftermiddagen!
